Barnadödlighet
Spädbarnsdödligheten sjönk kraftigt under 1800-talet när hygienen förbättrades och ett effektivare jordbruk minskade missväxtens verkningar. Trots detta fick de flesta familjer uppleva sorgen av att mista ett barn.

Små barn hölls väl lindade och inomhus. Utan solljus fick barnen brist på A-vitamin vilket ledde till skelettsjukdomen ”Engelska sjukan”. Trånga och mörka miljöer var också en bra grogrund för tuberkulosen, eller ”Lungsoten” som den kallades.

Under sommaren när jordkällare och visthusbodar inte längre kunde hålla kylan spred sig diarrésjukdomarna. Dåligt vatten i brunnarna bidrog också till magåkommorna.

Bouppteckning
En handling som tar upp boets tillgångar och skulder. Bouppteckning sker vid dödsfall och vid konkurs och tar med både fast och lös egendom. Nyare bouppteckningar är oftast standardiserade, medan de äldre bouppteckningarna kan vara mycket detaljrika.

De första kraven på bouppteckningar uppkom för att skydda omyndiga barns rätt, och reglerades bl a i förmyndarförordningen av år 1669. Allmän bouppteckningsskyldighet kom i och med 1734 års lag.

Bouppteckningar finns i domstolsarkiven (tingslagens och rådhusrätternas arkiv), oftast under serie FII.

Dopsedel
Även dopattest. Ett intyg på att dop har skett.

Fattigvård
Kristendomens budskap handlar om barmhärtighet och förståelse. Kyrkan har därför alltid känt ett visst ansvar för fattiga och utslagna, gamla och sjuka. Bönderna fick betala ett fattigtionde till kyrkan, det vill säga tio procent av sina tillgångar. Alternativet var att bonden tog emot en fattig, inhyseshjon, i sitt hem under en tid. Hjonen hjälpte till med att valla kor eller rensa ogräs. Efter ett par veckor flyttade hjonet vidare till nästa gård. Detta kallades rotegång.

Under 1700-talet blev det socknens skyldighet att ta hand om de fattiga och speciella fattigstugor byggdes. Först i och med Fattigvårdslagen 1918 avskaffades systemet med rotegång. Då bytte också fattigstugan namn till ålderdomshem.

Födorådstagare
En före detta hemmansägare som har sålt eller gett bort sitt hemman mot löfte om vissa förmåner som fri bostad, en viss mängd matvaror, skjuts till kyrkan, klädesplagg, begravning mm.

Födorådskontrakten kan ofta ligga som bilaga till lagfartsprotokoll, eftersom födorådet innebar en "belastning" på fastigheten vid en försäljning.

Begreppet "födoråd", som förekommer främst i Norrland, är detsamma som "undantag".

Husförhörslängden
En av de viktigaste källorna vid släkt- och annan personforskning. Efter husförhör förde prästen in församlingsbornas läs- och skrivkunnighet och katekeskunskaper i en förteckning, sk husförhörslängd. Det finns enstaka husförhörslängder bevarade från slutet av 1600-talet, men vanligen finns de inte förrän senare, i vissa stift inte förrän från början av 1800-talet.

Från 1749, då befolkningsstatistiken infördes, tillkom uppgiften att räkna samman födda, vigda och döda samt ålder och kön. Därefter blev man mera noggrann med dessa detaljer. Från 1800-talet fick husförhörslängden mera formen av en folkbokföringslängd.

Under slutet av 1800-talet upphörde husförhören. Frikyrkorna etablerades allt mer, och det var inte längre krav på medlemskap i svenska kyrkan. Dess förändringar gjorde att husförhörslängden 1895 ersattes av en församlingsbok, men upplägget var ungefär detsamma.

Husförhörslängderna finns i kyrkoarkiven, under serie AI.

Häradsrätt
Var dömande och rättsskipande instans inom sitt tingslag (här Säbrå tingslag). Den bestod av häradshövding och nämnd. Den motsvarades inom stadens jurisdiktion av rådhusrätten.

Kommunalnämnder
Fanns från 1863 till 1970 då de ersattes av kommunstyrelser. Kommunalnämnden var den enda obligatoriska nämnden och de sysslade mest med fattigvården. I vissa kommuner fanns det tidigt speciella fattigvårdsnämnder. Under 1900-talet blev det vanligt med flera nämnder, t ex nykterhetsnämnd och hälsovårdsnämnd. Fattigvårdsnämnden bytte 1957 namn till socialnämnden.

De kommunala nämndernas handlingar hittar man under huvudarkivbildaren, dvs kommunen. I protokoll (serie A) kan man följa vad som har diskuterats på nämndernas möten, samt vilka beslut som har fattats. Genom räkenskaperna (serie G) kan man se vilka utgifter och inkomster som nämnden har haft.

Kyrktagning
När en kvinna hade fött barn betraktades hon som "oren" i 40 dagar efter förlossningen. Kyrktagningen var den religiösa sed när församlingen tog emot kvinnan igen. Samtidigt var den en tacksägelse för att hon överlevt och blivit frisk efter förlossningen.

Under den tid som kvinnan var "oren" fick hon inte gå ut eller ta emot besök. Hon fick heller inte ha samlag med sin man, ett förbud som hade det goda med sig att det skyddade henne från infektioner under den tid det tog för livmodern att läka. Risken för kvinnan att dö i ”barnsängsfeber” var mycket stor innan det fanns antibiotika.
Kyrktagningen gick till på olika sätt för gifta och ogifta. Prästen och församlingen kunde på så sätt använda själva ritualen för att straffa de kvinnor som fött barn utanför äktenskapet.

Seden med kyrktagning började försvinna vid 1800-talets slut. Kvinnorna hade då börjat reagera mot att det skulle vara orent att föda barn.

Lagfart
Inskrivning av ett fastighetsköp i domstolsprotokoll eller, efter 1932, i fastighetsbok. Innan inskrivningen görs en formell prövning, dvs en kontroll att alla handlingar är i sin ordning.

Lösa pigan
En piga utan fast anställning. Det var vanligt att pigor och drängar anställdes för ett år framåt. Vanligtvis löpte kontraktet ut i oktober, vid Mickelsmäss, och det var fritt att söka nya tjänster. En "lös" dräng eller piga var inte bunden till något löfte eller kontrakt.

Ogifta mödrar
Det var en svår situation för en ung flicka att bli med barn utan att vara gift. Hela skulden lades alltid på henne. Om mannen inte ville ta ansvar för sitt barn, så gick han oftast fri.

Den skam och förnedring som väntade ledde till att flickor i förtvivlan försökte göra abort, kväva sin nyfödda eller begå självmord. Om hon valde att föda sitt barn var risken stor att hon för all framtid skulle betraktas som hora.

Enligt kyrkan skulle husbonden vaka över sina döttrar och pigors heder. Samtidigt var han en auktoritet som måste åtlydas. Många män missbrukade sin ställning och utnyttjade pigorna sexuellt. Det hörde till. För en del män var det en form av familjeplanering. Om han gick till pigan i stället, så födde hustrun färre barn.

”Oäkta” barn
Förr kallades barn vars föräldrar inte var gifta för ”oäkta”. Samlag hörde endast äktenskapet till, det äkta ståndet. Barn som kommit till vid sidan om hade därför inte samma rättigheter som barn till gifta föräldrar.

Pigor som blev med barn förlorade ofta sitt arbete. Om hon inte kunde försörja sig lämnades barnet till fattigvården, för att sedan utackorderas. Den bonde som tog emot barnet fick betalt av fattigvården för att han gav det mat, husrum och uppfostran.

Seland
Egentligen "sädesland". En beräkningsgrund vid jordbeskattning som även användes som mått på markareal. Ett seland motsvarade utsädet av fyra tunnor säd. Uttrycket har endast använts i Ångermanland.

Sjukvård
Tandvärk, förkylningar och olika maginfektioner var vanliga åkommor men som lätt kunde få dödlig utgång.

De kurer som stod till buds var antingen svettdrivande, diarréframkallande, slemlösande eller kräkningsframkallande. Metoderna som kallades "uttömmande" var anpassade till vad som ansågs vara sjukdomarnas uppkomst, nämligen sjukliga vätskor i kroppen. Det vanligaste botemedlet av att genom koppning, åderlåtning eller med hjälp av blodiglar tappa kroppen på blod. Vid sidan av denna officiella läkekonst fanns många folkliga kurer.

Före 1850-talet fanns det ännu inte några specifika läkemedel mot sjukdom. Det riktigt stora medicinska framsteget gjordes först på 1940-talet när penicillinet upptäcktes.

Torp
Ett torp är en liten stuga som torparen hyrde, arrenderade, av den bonde på vars mark den låg. Hyran betalade familjen med sitt arbete, så kallade dagsverken, på bondens gård. Var torparen smed tillverkade han spik, olika beslag och redskap. Hans hustru kunde hjälpa till i hushållet som piga. Även barnen arbetade. 1943 kom en ny lag som förbjöd att hyra för hus och mark betalades med dagsverken.

Torpstugorna kallas också enkelstugor, eftersom de bestod av ett rum och en kammare. I rummet, storstugan, bodde familjen. Kammaren användes som förråd.